Gaaah, vart tar tiden vägen!
Nu har jag lite småångest, sessan ska börja skolas in på dagis på Må, bland massa elaka barn som kommer slå henne och fröknar som inte kommer ge henne mat och kärlek. Nej då det kommer gå jättebra och hon kommer tycka det är jättekul.
Men hon var ju nyss så här liten, det har gått så fort. Nu är Svea en dam med skinn på näsan som det är full rulle på hela dagen, så jag tror hon kommer tycka att det här med dagis är jättekul. Det är bara mamma som fått någon larvig få ångest för allt sjukan som tycker det ska bli lite jobbigt. Men det blir inte många timmar per vecka nu under hösten så antagligen är det bra både för mamma och Svea.
Och Sebbe min stora kille, 11 år! Han börjar 5an, jag kommer ju ihåg när han skulle skolas in på dagis. På den tiden var jag konstigt nog inte lika blödig, kanske för att jag var 23 och inte 34 år. På den tiden var inställningen...det ordnar sig alltid, nu är inställningen...det ordnar sig aldrig om inte jag oroar mig, har ångest och mal sönder problemet i atomer. Med eller utan ångest så ska vi till dagis på måndag och det kommer nog bli jättekul.
Hej Mia!
SvaraRaderaDu ska se allt kommer att gå bra! Men jag kan komma ihåg när mina tjejer började på dagis och så, så jag var inte så lung heller:)
Kram Sirpa
Jag minns hur det kändes att lämna det vikigaste man hade, lämna dem till andra som inte älskade dem lika mycket som jag. Jag har gått gråtande från dagis några gånger men....vi alla överlevde. Det är bra att prata med personalen om sin oro.
SvaraRaderaDet är inte klokt så fort tiden går....nu är de stora och en har egna barn. De andra skulle kunna ha det men de väntar lite till.
Ha en bra dag
Kram
annika